Barns empati för djur minskar med åldern
I årtusenden har vi använt djur för mat, kläder, vetenskaplig forskning och underhållning. Detta ses som socialt acceptabelt eftersom de flesta människor anser att människoliv är värda mer än djurliv. Denna genomgripande övertygelse formar lag, policy och människors beteende. Men var kommer dessa synpunkter ifrån, och vid vilken tidpunkt i barns utveckling uppstår de?
En studie visar att barn har mindre tendens att prioritera människor framför djur. De valde ofta att rädda ett antal hundar framför en enda människa. Faktum är att många barn sätter lika värde på en hunds och en människas liv. Grisar värderades inte lika mycket, men barn prioriterade fortfarande 10 grisars liv framför en människa. Vuxna, å andra sidan, skulle tillåta döden av 100 hundar eller grisar för att rädda en människa. Dessa effekter blev mer uttalade när åldrarna i vuxenkohorten ökade.
En annan studie bekräftar samma sak, att barn tycker att djur förtjänar att behandlas lika bra som människor men förlorar denna tro i tonåren. Barnen sa generellt att djur och människor borde behandlas på samma sätt och att de tycker att det är mindre moraliskt acceptabla att äta djur än vad vuxna tycker. Fynden tyder på att "speciesism" - en moralisk hierarki som ger olika värden till olika djur - lärs in under tonåren.
En människocentrerad syn på moraliskt värde uppstår alltså sent i utvecklingen och den är socialt förvärvad. Kanske någonstans i tonåren absorberar barn den kulturella betingelsen om mänsklig överlägsenhet och börjar uppvisa speciesistiska attityder.
Eftersom yngre barn ännu inte har introducerats till konceptet att djur är underlägsna, kan förespråkande kampanjer riktade mot barn och tonåringar få dem att ifrågasätta normen. Detta ger också en möjlighet för pedagoger att lära barn om specieism i skolsystemet. Även en liten knuff i denna riktning skulle kunna ge betydande resultat för djuren.
