Yoga Girl: "Vill inte att några djur tar skada på grund av min livsstil"
Världens yogapersonlighet nummer ett Rachel Bråthén om valet att bli vegan, att ha två miljoner par ögon på sig, kärleken till djuren och sommaren i Sverige.
Artikeln är ett utdrag från en intervju i Tidningen Djurens Rätt nr. 2/2021.
Rachel Bråthén, 32, är uppvuxen i större städer – både i Uppsala och i Stockholm – medan hela hennes släkt bodde på landet.
– Vi älskade att åka till dem, men jag var barnet i familjen som inte fick rida eller mata fåren eller leka med hunden. Jag var så sjuk av allergin, så för mig blev det bara guldfiskar som barn, berättar hon i en intervju i Tidningen Djurens Rätt.
Kanske blev hennes intresse för djur så stort eftersom de var så oåtkomliga. Rachel tog ändå varje chans att vara dem nära.
– Jag räddade sniglar från vägen, spindlar ut ur huset och myggor fick man inte döda för mig. Runt omkring tyckte de nog att jag var lite töntig, men så där har jag alltid hållit på.
Senare blev hon intresserad av vegansk kost – mest av hälsoskäl från början. Vegan blev hon samtidigt som hon la om väldigt mycket i sitt liv, inte bara kosten. Men i takt med mer vegomat på tallriken försvann också hennes allergier och nu kvarstår bara en känslighet för katt och häst.
– Jag tror absolut att livsstil har mycket med allergier att göra, om kroppen är stressad eller inflammerad. Jag mår så mycket bättre nu.
Rachels miljöintresse har kommit ju mer hon lärt sig med tiden.
– Då är det svårt att inte få panik. Från början blev jag vegan för hälsans skull, men nu har det blivit en etisk fråga. Jag vill inte att några djur tar skada på grund av min livsstil. Och varför ska jag äta djur om det finns minst lika goda alternativ?
I det karibiska hemmet på Aruba lever Rachel med fyraåriga dottern Lea Luna, maken Dennis och tre hundar.
När familjehunden Sgt Pepper dog plötsligt år 2015 startade Rachel och maken en omplaceringsorganisation, Sgt Peppers Friends där de nu räddat över 2 000 hundar och katter med hjälp av en stor grupp volontärer.
Något Rachel har kämpat med är att vara djupt engagerad i djurens rättigheter och vilja göra allt som står i sin makt och samtidigt kunna ha balans för att inte gå under själv.
– Ja, verkligen. Både för egen del, men också för våra volontärer. Vi kan inte säga ja till vem som helst, för ibland har vi behövt ta hand om volontärerna istället för djuren. Många vill ge allt, men det går inte om du är ogrundad och inte i balans. Jag gör bäst skillnad för världen när jag själv mår bra. Och när jag själv tog klivet till vad jag verkligen borde fokusera på så blev det mycket bättre för organisationen.
Rachel har över två miljoner (!) följare på Instagram. Men att ha så många som kikar in i hennes liv är inget som hon egentligen tänker så mycket på.
– Jag har haft det så otroligt länge nu. Och jag är mest väldigt tacksam att ha mina kanaler som öppnar upp så många möjligheter. En chans för mig att ställa frågor, lyfta fram saker och att folk lyssnar. Det ligger ju en makt i det.
Men hon lyfter också fram att det kan vara väldigt tröttsamt att ha ögonen på sig – att vara i kontakt med så många människor som hon egentligen inte känner. Och att också få hat från människor som inte känner henne.
– Är jag på en bra plats och i balans så påverkar det mig inte, jag känner att det här har inget med mig att göra. Då är det lätt att rycka på axlarna. Om jag är på en sämre plats, kanske stressad, ledsen och inte grundad, då kan en elak kommentar röra om. Men det är en viktig insikt – att hat inte är min business.
Just nu känner Rachel att hon är på en bra plats – i Sverige!
– Det är jättekul att vara här! Det är första gången på elva år som jag bara är här och inte har miljoner grejer att göra. Jag ska inte vara med på teve eller lansera någon bok – inget mer syfte än att bo i ett torp på landet ute i skogen, dricka kaffe och bada i kallt vatten. Semester fast ändå inte. Det är så vackert!
Hon kom i maj och stannar troligtvis till augusti. Av familjens tre hundar och två getter är italienska vinthunden Ringo liten nog för att ha fått följa med till Sverige.
– Kärleken till djuren är alltid konstant. Nu när vi bor här i Sverige på landet och ser alla vackra gårdar känner jag hur mysigt det vore att ha en egen gård med djur, bara för att ta hand om dem. Inte ha kor för mjölkens skull utan bara för att få ge dem ett fint liv.
Av Maja-Stina Skarstedt